Det har snart gått 4 månader sen du lämnade oss..

Jag saknar dej så otroligt mycket!!!!
Vafan!! varför ska allt vara så jävla orättvist!!!

Du var min stöttepelare och trygghet när allt bara kändes skit.
Du peppade mig, sa åt mig att sluta muppa mej,
drog upp mig på fötter när allt rasade..
Du gav mig modet & självrespekten tillbaka
du gjorde mej till en starkare människa.
Fick mig att se det positiva i saker å ting.
Å du såg till att jag inte gav upp!!

 Vet inte vad som hänt om
du inte hade tagit tag i mig och fått mig att öppna ögonen.

Du läste mig som en öppen bok..
Du såg mig..
Jag kunde inte ljuga för dej för du såg rakt igenom det jag byggt upp.
Mycket kan gömma sej bakom ett leende...
Du fick mig att tro på mig själv..

Å det finns så mycket jag vill berätta för dej,
jag vill skratta om det tillsammans med dej.
Jag vill se dej rulla med ögonen, skratta å skaka på huvudet åt mina knasiga påhitt..
Som du sa, jag är som ett kinderägg,
man vet aldrig vad jag bjuder på för överraskningar..

Jag vill att du ska se mina framsteg och hur långt
jag faktiskt kommit, med allt!!
När man kört ett riktigt grymt pass så är du den första
jag vill ringa och tala om det för..

Det var ju du som fick mig på rätt bana,
va ju meningen att du skulle följa mig heeela vägen.
FAAAAAAAAAN!!!!

Kan inte allt bara vara en mardröm
Snälla...

Hade jag fått en önskan så hade jag önskat tillbaka dej
till din familj, dina underbara barn..

Sov gott min vän <3
Tills vi ses igen..