Jag behöver ha kontroll för å må bra..
Jag behöver vara ett kontrollfreak för min egen del på vissa områden.
Det är när planeringen brister & kontrollen försvinner som jag tappar bort mig själv & halkar av vägen.

Detta gäller då kosten framförallt.
Även träningen blir lidande.
Ett tag nu har det mest varit promenader & korta löpsträckor, jag kan träna hemma men känner att ska det bli ordentligt så måste jag iväg till gymmet.
Motivationen att sätta mig i bilen å köra dit har dock varit lika med noll.
Men jag ger inte upp, jag ska tillbaka, jag ska fortsätta min viktresa & jag vet att jag kommer lyckas bara jag själv ger mig en chans.
Å jag har så otroligt fina människor runt omkring mig som stöttar & peppar.

Det är inte lätt att gå ner i vikt, det är inte lätt å bygga & gå upp heller för vissa. Alla är vi olika, har olika mål & förutsättningar men ALLA kan lyckas!!

Jag får kämpa varje dag med kosten & hålla mitt focus. Inte alla som vet men jag har haft en ätstörning. Det är inget jag vill ha & när det är för mycket runtomkring mig & för mycket press så dyker dom negativa känslorna upp & bägaren rinner över & jag får små återfall.. Vilket leder till ännu mer press, besvikelse å ångest..
Men jag har kommit långt med mig själv dom senaste 2 åren. Istället för att motarbeta mig själv har jag försökt se till vad jag själv behöver, vad som får mig att må bra.
Istället för att ta ut frustrationen & känslorna på att tröstäta så har jag kört skiten ur mig själv på gymmet istället.
Å det finns ingen ångest efter ett ordentligt träningspass, bara njutning, lycka å tillfredsställelse.
Man får ny energi till att tackla det man ställs inför.
Jag är oxå väldigt känslig vad gäller just kosten & jag behöver balans.
Innan kunde jag gå en heldag utan mat för att sedan trycka in på kvällen. Humöret vippade & kroppen å känslorna var i uppror, kunde bli sittandes på golvet & gråta för minsta lilla.
Förra året fick jag hjälp med kosten & träningen, gick på diet, tappade några kg å cm. Hade dock lite jobbigt med ätardagarna. Efter den dagen fick jag kämpa med sockersuget fram till typ torsdagen innan jag fått kontroll över det igen. Vilket givetvis till å från ledde till lite fusk under veckorna.
Nu i januari när jag körde FitnessFighten med World Of Shape så kände jag att jag verkligen hamnat helt rätt. Aldrig mått så bra!! Kosten passade mig perfekt & även träningen.
Efter den månaden har jag haft vissa perioder av små återfall när planeringen brustit eller jag känt mig lite för pressad.
Men en orolig kropp ger ett ännu oroligare sinne. Ibland undrar jag hur man ens kan låta sig ta ett steg bakåt när man vet att det bara får en att må dåligt. Men istället för att må dåligt för det så har jag insett att jag bara är mänsklig, lagt det bakom mig & tagit nya tag.
Jag mår bäst på en balanserad kost & jag unnar mig saker när jag vill. Men hela ätardagar är inget för mig. Jag kan gärna byta ut något mål till vad jag vill men försöker ändå hålla en balans. Det håller sockermonstret tyglat & ger mig kontrollen & jag kan få må riktigt bra.

Men sen har vi dessa bitterfittor som ska ha en åsikt om allt & lägga sig i, försöka visa sig bättre eller bara försöker förstöra för den som faktiskt försöker göra något åt sin livssituation. Det klagas på vad man äter, när man äter, hur mycket man äter & tränar osv. Det kommer kommentarer som tro inte att du är något bara för du går ner i vikt, bli inte dryg å nån jävla bimbo, det stiger dej åt huvudet, tur man inte har sådana problem som dej så man inte kan äta vad man vill, festa hur mkt man vill osv osv.. Man häpnas över vad som lämnar folks läppar..
Finns det verkligen någon som sköter sin kost & tränar som gör det för att må dåligt??!!!!
Man gör det väl för hälsan & sitt eget välmående? Å ju bättre man mår, desto gladare, öppnare & mer positiv blir man väl? Det är ju vad jag tror iallafall.

Om du själv inte pallar ta tag i ditt liv & skiter i allt & alla & hur du själv innerst inne mår. Så lägg då inte heller din energi på att ge skit till dom som faktiskt kämpar & försöker.
Ni kanske ska lägga energin på att gå en charmkurs då istället?
Å mår ni dåligt, gör ngt åt det, det finns alltid glada å positiva människor som vill hjälpa er framåt.
Mår man bra så trycker man inte ner andra, man peppar å är hjälpsam & ger varandra energi istället för att ta den & va negativ.
Jag är inte ute efter att folk måste tala om hur duktig jag är hela tiden. Jag vill bara slippa alla dessa gliringar & kommentarer.
Jag gör detta för min skull & för att jag mår bra av det.

Vem vill inte va ombord på "måbra" tåget?

En tanke såhär på kvällskvisten...